Högskolan i Skövde

Bakgrund: Bröstcancer är näst vanligaste cancerformen som drabbar yngre kvinnor. Vid yngre åldrar är sjukdomen oftast avancerad med högre mortalitet och skapar stort lidande för de drabbade kvinnorna.

Syfte: Belysa yngre kvinnors tankar och upplevelser som infinner sig i livet efter en bröstcancerdiagnos.

Metod: Kvalitativ metod genomfördes av bloggar där examensarbetet använt sig av innehållsanalys för att kunna beskriva en ny helhet av texten.

Resultat: Resultatet visade att kvinnor upplevde svårigheter i att strukturera upp sin vardag, då de fick leva med ständig rädsla. Leva med sjukdomen innefattade mentala och kroppsliga påfrestningar. Trots detta fann kvinnorna ändå positiva stunder som ingav styrka och energi. Att orka leva i nuet och våga planera för framtiden med vänner och anhöriga, gjorde att det infann sig känsla av samhörighet hos de drabbade kvinnorna. 

Konklusion: Det är centralt med ett bemötande från sjuksköterskan byggt på empati och förståelse för att förebygga vårdlidande.

Background: Breast cancer is the second most common form of cancer affecting younger women. The disease is usually more advanced with younger women, and has a higher mortality rate resulting in greater suffering for the women and their relatives. Existential concern and questions arise within the women and they usually trust the health service for advice, support and answers.

Objective: To shed light on younger women’s thoughts and experiences that occur in life after a breast cancer diagnosis.

Method: Qualitative method was carried out by blogs where the degree project used content analysis to describe a new whole of the text.

Finding: The results showed that the women experienced difficulties with daily organisation and had a constant feeling of fear. Living with the diesease resulted in mental and physical stress. However the women had moments of positivity whitch in turn lead to increased strengh and energy. Being able to live in the moment and daring to plan for the future with friends and family lead to a sense of belonging amongst the affected women.

Conclusion: It´s important that the nurse’s treatment is based on empathy and an understanding to prevent care suffering.