Högskolan i Skövde

Bakgrund: Kommunikation är en grundläggande förutsättning för patientsäkerheten inom vårdorganisationen. Tidigare forskning inom området handlar till stor del om kommunikation mellan sjuksköterska och patient eller sjuksköterska och läkare. Forskning som studerar kommunikation mellan sjuksköterska och omvårdnadspersonal finns i betydligt mindre omfattning.

Syfte: Att ur omvårdnadspersonalens perspektiv kartlägga kommunikationen med sjuksköterskor inom korttidsboende samt beskriva erfarenheter av kommunikation mellan sjuksköterskor och omvårdnadspersonal i omvårdnaden av patienter som vistas på korttidsboende.

Metod: Enkätstudie

Resultat: Resultatet visar att omvårdnadspersonalen har både bra och mindre bra erfarenheter av kommunikation med sjuksköterskor. Enligt omvårdnadspersonalen är kommunikationen betydelsefull för att patienterna ska få en god vård, men även eftersom olika yrkesgrupper arbetar i team. Rutiner för kommunikation finns och omvårdnadspersonalens erfarenhet är att dessa fungerar bra. Däremot finns oklarheter som rör rutiner vid akuta situationer. Helst och oftast sker kommunikationen genom verbal kommunikation. Omvårdnadspersonalen upplever ibland kommunkationen med sjuksköterskor som otillräcklig men samtidigt fann man också att kommunikationen ibland upplevs som överflödig.

Background: Communication is a fundamental necessity for patient security within the healthcare organization. Earlier research within the subject is largely centred around the communication between nurses and patients or nurses and physicians. Research studying communication between nurses and healthcare personnel exist to a much smaller extent.

Aim: To explore communication with nurses within short-time residences from the perspective of the healthcare personnel and describe experiences of communication between nurses and healthcare personnel in the caring of patients at short-time residences.

Method: Questionnaire

Results: The results show that the healthcare personnel hold both good and bad experiences of communication with the nurses. According to the healthcare personnel, the communication is vital to provide good treatment for the patients, but also since certain workgroups function in teams. There is existing routines for communication, and the healthcare personnel experience that these routines functions well. On the contrary there is obscurity concerning routines in acute situations. Preferably, and most often, the communication is verbal. The healthcare personnel sometimes feel that the communication with the nurses is insufficient, but also found some information to be unnecessary.