Högskolan i Skövde

Kort sammanfattning

Denna uppsats handlar i allmänhet om bruket av franska, italienska och spanska lånord i svenskan under 1800-2000 i allmänhet och om aktuellt bruk av lånord av typen baguette, mozzarella, chorizo, pasta e. dy. som tillhör ämnesområdet kokkonsten i synnerhet.

Medan det har skrivits en hel del om inlånade ord från franska så kan inte samma sak påstås vad gäller lånord från italienska och spanska, en brist som blivit mer och mer påtaglig vid 1900-talets slut.

Medan lånorden som tog sig in i svenskan under 1800-1945 från franskan (som t.ex. speglade levnadsförhållanden), från italienskan (som t.ex. om musik- och banktermer) och från spanskan (som t.ex. refererade till tjurfäktning, växtnamn och sjötermer) tycks de moderna lånorden ha ändrat sin karaktär mot slutet av 1900-talet och presenterar idag delvis en annan typologi.

I undersökningen fokuserar jag framförallt på kvantitativa aspekter, men behandlar även lånordens form och innehåll. Utifrån materialet presenterar jag sedan ett antal slutsatser kring nutidsbruket av lånord från kokkonsten.

Mål, syfte, problem och hypoteser

Uppsatsens mål är huvudsakligen att registrera bruket av en typ franska, italienska och spanska lånord. Syftet är att kartlägga vissa förändringar i detta ordförråd.

Jag anser att neologismer i ett språk återspeglar åtminstone delar av ett samhälles utveckling och förändringar i dess livsstil. Utifrån detta och egna iakttagelser under de senaste åren, har jag haft tre underliggande arbetshypoteser. För det första tror jag att det under de senaste 30-40 åren i allmänspråket har tagit sig in fler lånord av franskt, italienskt och spanskt ursprung i svenskan än de som återspeglats i ordböcker. Det är ofta lånord som kan placeras i ämnesområdet kokkonsten. Dessa lånord har i de flesta fallen inte tagits in som synonymer till redan inlemmade ord i svenskan för att nyansera språket. För det andra har jag en känsla av att de franska inslagen i detta sammanhang inte fortsätter vara kvantitativt lika dominerande som tidigare gentemot italienskan och spanskan. För det tredje tror jag att en stor del av enheterna hör till kategorin innehållsord (d.v.s. substantiv) och oftast står för namn på föga, alternativt ej tidigare, kända råvaror, maträtter e.d. i Sverige.