Bakgrund: Metabola syndromet innebär fysiologiska riskfaktorer som bukfetma och högt blodtryck vilket ger en förhöjd risk att drabbas av kardiovaskulära sjukdomar och diabetes typ 2. Tillståndet ökar globalt och leder till stora hälsoproblem, med fysisk aktivitet kan riskerna förminskas. Sjuksköterskans hälsofrämjande arbete är viktigt, genom att ge stöd och motivation till patienter med metabola syndromet kan hälsan och välbefinnandet öka. För att ge evidensbaserade råd krävs forskning om vilken intensitet fysisk aktivitet ska genomföras med för att uppnå önskat resultat. Syfte: Att kartlägga hur intensiteten av fysisk aktivitet påverkar hälsan hos personer med eller med risk för metabola syndromet. Metod: En litteraturöversikt har gjorts med sammanställning av elva kvantitativa artiklar. Resultat: Resultatet presenteras utifrån teman och underteman som innehåller både text och tabeller. Nyckelfynden är att lågintensiv fysisk aktivitet ger förbättrade resultat på faktorer som påverkar metabola syndromet om patienten tidigare varit stillasittande. Om patienten inte är stillasittande syns ett samband mellan intensitetsnivå och metabola syndromet. Desto högre intensitet som den fysiska aktiviteten genomförs med desto bättre resultat på faktorer som påverkar metabola syndromet. Konklusion: Utifrån kartläggningen som gjorts kan sjuksköterskan ge individuella rekommendationer om intensitetsnivå för fysisk aktivitet till patienter med eller med risk för metabola syndromet.