Sedan 1800-talet har Sverige haft en pågående urbaniseringsprocess. Detta har resulterat i en konkurrens mellan arters livsmiljöer och människans behov av mark. Denna konkurrens leder till att arters livsmiljöer fragmenteras i och utanför tätorter. Skog i tätorten är särskilt utsatt, då den skövlas när nya marker ska exploateras och ofta saknar legitimt skydd. Skogen har stor betydelse för den biologiska mångfalden, människans hälsa och rekreationsmöjligheter. Gröna korridorer inom stadsplanering har blivit ett sätt att skapa konnektivitet mellan de fragmenterade livsmiljöerna och på så sätt öka och bibehålla den biologiska mångfalden. Mariestads kommun vill undersöka hur de kan utforma gröna korridorer för att förbättra konnektiviteten i tätorten. Detta undersöktes genom att använda två hypotetiska arters spridningsförmåga tillsammans med grafteori och ett nätverksmått. Resultatet visade att barrblandskog och lövskog är fragmenterade på olika sätt och att arter som är beroende av dessa habitat har olika behov för att förbättra sin spridningsförmåga. Studien kan inte användas som underlag vid stadsplanering, men den kan förhoppningsvis öka förståelsen kring hur viktig konnektivitet är i fragmenterade habitat i tätorten.