Denna studie har sin grund i begreppet Proteus-effekten (Yee & Bailenson 2007). I artikeln finner författarna att digitala avatarers utseende påverkar våra interaktioner i den virtuella miljön. I stället för avatarens påverkan på interaktioner undersöks i den här studien dess påverkan på prestation. Det skapades en prototyp av en FPS (First person shooter). Fokus ligger på avataren, i första hand dess rörelser. Animationerna återspeglar antingen skickliga eller fumliga rörelser. Under skapandeprocessen tillämpades Isbisters rekommenderade designmetod (Isbister 2006), samt Labans rörelseramverk (LMA) (Newlove & Dalby 2004). 12 testdeltagare spelade artefakten och svarade på en enkät. Således var studien av kvantitativ karaktär. Deltagare som tillgick skickliga animationer presterade bättre. De hade kortare speltid och högre träffsäkerhet, därtill nyttjades fler taktiska omladdningar. Resultatet är dock inte generaliserbart beroende på samlingen deltagare i den här studien. Framtida studier kan undersöka Proteus-paradoxen, och undersöka vad som sker om deltagaren själv får välja avatarens grafik.