Högskolan i Skövde

Individer har ett grundläggande närhetsbehov som bara kan uppfyllas genom varaktiga relationer, samtidigt är det i dagens samhälle vanligt förekommande med separationer. I Sverige har det dessutom visat sig att sambopar separerar i hög utsträckning. Föreliggande studie tillämpar ett kvalitativt, fenomenologiskt förhållningssätt och syftar till att skapa förståelse för vilka upplevelser individer som avslutat ett samboförhållande har om hur det sociala utbytet mellan partnerna uttrycktes och påverkade förhållandet. Med social utbytesteori, social resursteori och rättviseteori som teoretiska utgångspunkter intervjuades tio respondenter som har avslutat ett samboförhållande. Resultatet visar att respondenterna i aspekten av tid upplevde sig vara bortprioriterade samt att tiden som spenderades tillsammans upplevdes vara utan kvalitet. I aspekten av kärlek upplevde respondenterna att det var viktigt att uttrycka kärlek genom symboliska gester men att det inte uttrycktes tillräckligt i förhållandet. Respondenterna upplevde sig även vara missgynnade i aspekten av både tid och kärlek på grund av upplevelsen av att ge mer i båda aspekterna än vad respondenten fick tillbaka av sin partner.

Every individual have a basic proximity need that can only be fulfilled through long lasting relationships, despite this proximity need it is very common with dissolutions of relationships in today’s society. It has also been proven that cohabiting couples in Sweden separate to a large extent. Present study applies a qualitative, phenomenological approach with the purpose to create an understanding of what experiences individuals who have ended a cohabiting relationship have about how the social exchanges between the partners was expressed and affected the relationship. With social exchange theory, social resource theory and equity theory as theoretical framework, ten respondents who have separated from a cohabiting relationship were interviewed. The results show that the respondents were, in the aspects of time, perceived to be out of priority and that the time spent together was found to be without quality. In the aspects of love, the respondents felt that it was important to express love through symbolic gestures, but that it was not expressed enough in the relationship. The respondents also felt underprivileged in the aspects of time and love because of the experience of giving more in both aspects than what was given in return.