Högskolan i Skövde

Bakgrund: Självskadebeteende grundar sig ofta i att en människa mår psykiskt dåligt och genom att skada sig själva vill de dämpa den ångest som detta medför. En stigmatisering i såväl samhället som inom vården finns och att möta dessa människor upplevs som skrämmande. Stigmatiseringen bidrar till att ämnet blir tabubelagt och det är svårt att söka den hjälp som behövs. Syfte: Att beskriva upplevelsen av att leva med självskadebeteende. Metod: Studien har genomförts med en kvalitativ innehållsanalys där bloggar har analyserats. Resultat: Analysen av datamaterialet har genererat i olika teman enligt följande: en ständig närvaro av ångest, att fysisk behandla sig själv för att hantera ångest, oavbruten planering av att skada sig själv, kastas mellan känslor – en ständig ambivalens, vårdare iakttar mig, men ser mig inte samt ett dömande förhållningssätt från omgivningen. Att leva med ett självskadebeteende innebar ständig ångest samt många olika tillvägagångssätt kring hur de kan skada sig själva för att hantera denna. Diskussion: Det är viktigt för sjuksköterskan att ha en god kunskap samt förståelse för hur det är att leva med ett självskadebeteende för att på bästa möjliga sätt kunna bemöta dessa människor med respekt. Slutsats: Bristande kunskap och förståelse för människor med självskadebeteende bidrar till att upplevelsen av densamma blir sämre.

Background: Self-harm is often found in the fact that a person is mentally ill and by harming themselves, they want to subdue the anxiety it causes. There is a stigmatization in both society and in healthcare and meeting these people may seem fearful. Stigmatization helps to make the subject taboo and it is difficult to seek the help that is needed. Aim: To describe the experience of living with a self-harm behavior. Method: The study has been conducted with a qualitative content analysis where blogs have been analyzed. Result: The analysis of the data has generated in various headings as follows: a constant presence of anxiety,  to physically treat oneself to deal with anxiety, uninterrupted planning to harm itself, thrown between emotions - a constant ambivalence, caregiver observes me but does not see me and a judicial way from the surroundings. Living with self-harm involves constant anxiety and many different approaches to how they can harm themselves to deal with this. Discussion: It is important for the nurse to have a good knowledge and understanding of how it is to live with self-harm in order to best approach these individuals with respect. Conclusion: Lack of knowledge and understanding for people with self-harm contributes to the poorer experience.