Detta arbete undersöker hur karaktärsanimationer kan användas som gränssnittsfunktion i både underhållande och lärande spel. Bakgrund behandlar gränssnittsdesign, karaktärsanimation i relation till instruktionsdesign samt förutsättningar för inlärning enligt kognitionsteori. Frågeställningen som undersökningen ämnar att besvarar utreder om en spelare kan lösa enklare spatiala uppgifter som förmedlas genom gestindikation från en 3D-animerad karaktär. Artefakten består av ett kort spel där karaktärsindikation hänvisar till ett objekt i scenen med nivåer från vag till tydlig indikation där respondenten ska lyckas klicka på rätt objekt. Av 28 respondenter var det 22 personer som löste uppgiften och 6 respondenter inte lyckades att lösa uppgiften. Resultaten från undersökningen visar på att det är möjligt för en spelare att lösa enklare spatiala uppgifter på en bredd mellan subtil indikation till mycket tydligt indikation från en icke spelbar karaktär. Framtida studier kan ämnas att vidare utreda hur olika nivåer av subtil till tydlig gestindikation kan vägleda en spelare.