Högskolan i Skövde

Inom produktion av grafik för spel förekommer regelbundet problem med att definiera graden av stilisering. Utifrån tidigare studier om hur spelare vägleds genom spelmiljöer med hjälp av färgskillnader och kontraster skapades i denna VR-studie hypotes om att spelare enklare förstår interaktioner med objekt som är mer realistiska och detaljerade i sina material och texturer då dessa objekt innehåller mer kontraster även kallade mikrokontraster, än ett stiliserat objekt. Detta trots att syftet med stilisering är att rikta åskådarens fokus till ett specifikt objekt eller område i en scen.

Arbetet har genomförts genom att ett ramverk för att etablera nivåer av stilisering sammanställdes. Sedan skapades en artefakt i form av ett mindre VR-spel i syfte att testa frågeställningen. Denna bana gjordes i två versioner, en texturerades med mer detaljrika texturer och en texturerades med mer stiliserade texturer. Detta för att ge de två versionerna två olika nivåer av stilisering i dess materialåtergivning. Genom deltagande observation med interaktionsanalys och kvalitativa intervjuer samlades data in för vidare analys av spelares interaktion med spelvärlden och dess objekt.

Det visades i den här studien att olika nivåer av stilisering i objekts texturer inte påverkade spelarens interaktion i VR-spelvärlden. Studien visade även att spelare behöver feedback på sina handlingar. Utan feedback uppfattar de inte att deras handling påverkat något. Spelare uppfattar inte heller objekt som olika enheter. Ser två objekt likadana ut förväntar sig VR-spelaren att de ska ha samma funktion och blir förvånade om detta inte är fallet. Spelare har även visat ett beteende av att själva hitta måltavlor i spelvärlden om inga tydliga mål presenteras för spelaren.