Sjukvårdspersonalen har ett stort inflytande på sitt arbete. I en tid när NPM fått en stark inverkan på offentliga organisationer förskjuts det som tidigare varit den offentliga sektorns kännetecken som: demokrati, öppenhet, yttrandefrihet, samverkan, helhetssyn och rättssäkerhet, till mer ekonomistiska och managementlika sådana, som produktivitet, kostnadseffektivitet, kundorientering, resultatkrav och avtal.
Syftet i denna artikel är att kritiskt diskutera tillsättningen av medicinare på traditionella managementtjänster i hälso- och sjukvården och vad det kan medföra. Dessa tillsättningar motiveras vanligen av förbättrad effektivitet, men också av kvalitet och säkerhet för verksamheten. Skälen är svåra att argumentera emot, och därför har de fått stark genomslagskraft. Vi vill just peka på riskerna, som ofta negligeras och förespråkarna har en slagkraftig retorik. Positiva effekter saknas inte men de måste vägas mot de negativa effekterna.
Metoden är intervjuer med 15 sjuksköterskor och läkare som har chefsuppdrag. Därtill har vi 5 fokusgrupper som består av verksamhetsansvariga sjuksköterskor och läkare under managementutbildning.
Resultaten visar på att det främst är fyra risker förknippat med tillsättning av medicinare på traditionella managementtjänster: läkarens professionella kompetens minskar, förtroendet för läkaren som medicinsk kunnig minskar, liksom för organisationen och vården i stort. Därtill trängs viktiga värden inom servicedomänen undan till förmån för administrativa värden.
2011.