De senaste decennierna har en rad streckkodstekniker utvecklats för att grafiskt representera digital information. Gemensamt för dessa är en strävan efter hög densitet, det vill säga kapacitet att lagra mycket data på en liten yta. Densiteten begränsas emellertid av kravet på precision vid tolkning av den digitala datan, eftersom felaktigheter i digital data kan resultera i omfattande informationsförlust.
Analog information, exempelvis ljud, är däremot inte beroende av exakthet hos underliggande data i samma utsträckning. En analog ljudsignal kan beskrivas och återges approximativt, och ändå tolkas korrekt av en lyssnare. Detta faktum gör att det finns fördelar med att representera ett ljud utifrån dess analoga egenskaper. Exempelvis medför det sänkta kravet på absolut precision att densiteten hos representationen kan vara högre än hos konventionella streckkoder. I detta arbete utvecklas och utvärderas en grafisk representationsteknik som drar nytta av de analoga egenskaperna hos ljud – DAG (Dynamic Audio Graph). Ett flertal användningsområden för en sådan teknik har identifierats, bland annat musikdistribution via trycksaker, långtidsarkivering av ljud och illustration av ljud för upphovsrättsskydd.