Var tionde person har en defekt som gör att de inte upplever färger som andra. Denna defekt kallas för färgblindhet. Forskningen om färgblindhet har främst fokuserats kring de fysiologiska aspekterna av färgblindheten samt vilka våglängder av ljus (färger) som färgblinda förväxlar. Hur färgblinda upplever färger har sällan, eller aldrig, studerats särskilt ingående.
Denna studie fokuseras på hur färgblinda upplever färger, genom att b l a undersöka hur färgblinda kategoriserar färger och använder färgbegrepp. Studien har genomförts utifrån olika teorier om människans upplevelser, begreppsvärld och sätt att kategorisera olika typer av information (här färginformation). Studien belyser ett kognitionsvetenskapligt perspektiv av hur en färgdefekt påverkar individens sätt att uppleva färger.
Metoden som använts för att studera de färgblindas upplevelser har varit en blandning av en kvalitativ intervju och kvantitativa färguppgifter. Materialet har sedan bearbetats kvalitativt.
Resultaten visar att färgblinda inte upplever färger på det sätt som tidigare antagits och att andra faktorer än själva färgen påverkar vilken upplevelse den färgblinde får av ett färgstimuli. Resultaten belyser även hur en defekt som färgblindhet påverkar individens sätt att mentalt representera färg och bearbeta färginformation. Färgblindheten påverkar starkt färgblindas sätt att kategorisera färger. Undersökningen visar också att färgblindas mentala representationer av rött och grönt inte skiljer sig från normalseende man tidigare antagit. Färgblindas prototyper för färgerna rött, grönt, gult och blått skiljer sig inte från normalseendes. Vidare framkom att färgblinda är lika beroende av färger som ledtrådar i omgivningen som normalseende. Resultaten kan säga mycket om hur färger bör användas och inte användas.