Högskolan i Skövde

Bakgrund: Cirka tio procent av Sveriges befolkning har någon typ av hörselnedsättning. Hörselnedsatta och döva personer använder sig av teckenspråk, vilket är ett ickeverbalt språk. Personer med hörselnedsättning eller som är döva har enligt lag rätt till tolkningstjänst. Framsteg inom tekniken gör att vårdpersonal har fler alternativ till att kunna kommunicera med personer med hörselnedsättning eller som är döva. Syfte: Beskriva hur personer med hörselnedsättning och döva personer upplever vårdens bemötande samt kommunikation. Metod: Studien genomfördes som en empirisk studie med mixad metoddesign, metoden valdes för att belysa och fördjupa förståelsen för fenomenet. Resultat: Kommunikationen blir bra när vårdpersonalen tar hänsyn till informanternas sätt att kommunicera. Personer som är döva upplevde att de delvis inte var nöjda med hur de kunde komma i kontakt med hälso- och sjukvården. Personer med svår hörselnedsättning upplevde delvis att de blev bemötta med medkänsla och engagemang. Konklusion: Hörselnedsatta och döva personer har svårigheter att komma i kontakt med hälso- och sjukvården på grund av återuppringningssystemet. Tolkar upplevs göra det möjligt att få till sig information från vården samt föra en dialog. De beskrivs även att vårdpersonalen saknar en viss förståelse för hur de ska bemöta och anpassa kommunikationen.

Background: About ten percent of Sweden´s population has some type of hearing loss. Hearing-impaired and deaf people use sign language, which is a non-verbal language. Persons with hearing impairments or who are deaf are entitled by law to interpretation services. Advances in technology mean that healthcare professionals have more alternatives to be able to communicate with people with hearing impairments or who are deaf. Aim: Describe how people with hearing impairments and deaf people experience healthcare treatment and communication. Method: The study was carried out as an empirical study with mixed method-design, to shed light on an in-depth picture of phenomena. Findings: Communication is good when staff considers the informant’sway of communicating. People who are deaf felt that they were partly not happy with howthey could get in touch with the health service. Some informants experienced in part that they were treated with compassion and commitment. Conclusion: Hearing-impaired and deaf people have difficulty getting in touch with health care due to the callback system. Interpreters make it possible to obtain information from healthcare and to have a dialogue. They are also described as the care staff lacking a certain understanding how to respond to and adapt the communication.