Högskolan i Skövde

Introduktion: Förekomst av meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA) är ett folkhälsoproblem som påverkar såväl samhället i stort som hälso- och sjukvården. Incidensen har kraftigt ökat under senaste 15 åren, men förbättrade rutiner avseende basala hygienrutiner har samtidigt gjort att smittspridning inom vård och omsorg minskat. Smittspårning runt fall med MRSA är resurskrävande och patienter som löper störst risk att koloniseras bör prioriteras. Syfte: Att utifrån MRSA-smittspårningar där sekundärfall upptäckts undersöka vilka individberoende riskfaktorer som ökar risken för en patient att koloniseras av MRSA i samband med vård. Metod: Retrospektiv fall-kontroll-studie baserad på smittspårningar utförda i Västra Götaland mellan 2017-01-01 och 2019-09-30 (urval n=62). Fallgrupp (n=21); MRSA-positiva patienter (index- och sekundärfall). Kontrollgrupp (n=41); MRSA-negativa patienter som testats negativt i motsvarande smittspårning. Möjliga riskfaktorer har först undersökts genom univariat analys. Vidare analyser, med multivariat logistisk regression, har därefter utförts för variabler där signifikans för samband med utfallsvariabeln var p<0.10. Resultat: Risken att förvärva MRSA ökade vid förekomst av sår OR 8.02 (95% CI 1.85–34.72; p=0.005), demens OR 4.17 (95% CI 1.21–14.30; p=0.023) eller antibiotikabehandling OR 4.50 (95% CI 1.03–19.62; p=0.045) efter justering för ålder. Atopiskt eksem, infart som penetrerar huden, infart via slemhinna eller mer än en grundsjukdom påvisade inte ökad risk att förvärva MRSA. Multivariat analys visade på ökad risk vid kombinerad förekomst av sår och demens eller samtidig antibiotikabehandling men större urval krävs för generaliserbarhet. Slutsats: Patienter med sår, demens eller pågående antibiotikabehandling löper ökad risk att koloniseras av MRSA.