Detta arbete har utgått från att besvara frågeställningen ‘Hur väl fungerar teoretiska designmönster för navigering i praktiken?’ Designmönster i det här fallet innebär användandet av diverse mönster i en spelnivå som bland annat kan användas för att vägleda en spelare. Designmönstren baserades på diverse undersökningar om hur diverse spel vägleder den som spelar. Dessa designmönster sammanfattas sedan i en rad olika kategorier. Designmönstren har sedan inkorporerats i en spelbar prototyp i formen av ett hacka-och-slå-spel som spelas i fågelperspektiv. Prototypen användes sedan i en undersökning där frivilliga testdeltagare fick spela igenom det samtidigt som de blev observerade och ombads tänka högt. Därefter blev deltagarna intervjuade i en kvalitativ intervju där de fick uttrycka sina tankar angående olika områden där designmönstren användes. Resultaten visade att designmönstren fungerade till viss del men inte alltid på det sättet som var tänkt. Enligt teorin var det meningen att deltagarna skulle följa vägarna där designmönstren användes men ganska ofta valde deltagarna medvetet att gå den vägen sist eftersom de ville utforska allting annat innan de slutligen gick den vägen de tänkte var den rätta. Designmönstren delades då in i två kategorier. Den ena, som fick namnet undermedvetna vägledare, är designmönster som vägleder spelare utan att de är speciellt medvetna om att de blir vägledda. Den andra, som fick namnet antydare, är designmönster som tydligt markeras och märks av spelaren så att personen sedan själv kan avgöra ifall de vill följa den vägen eller inte. Detta gjorde det svårt att dra några slutsatser i och med att det till en början antogs att alla designmönstren tillhörde kategorin undermedvetna vägledare. Utöver det klargjordes det aldrig vad det innebär hur ett designmönster fungerar när det “fungerar väl”.